Aleris Ätstörning
Hetsätningsstörning är en ätstörning där en person regelbundet äter stora mängder mat under en kort tidsperiod och känner en förlust av kontroll över sitt ätande. Efter dessa episoder känner personen ofta skuld, skam och ångest. Till skillnad från exempelvis bulimi kompenserar inte personer med hetsätningsstörning sitt överätande med att kräkas, fasta eller överdriven träning.
Följande symtom på hetsätning kan variera i intensitet och frekvens, men de utgör sammantaget centrala tecken på tillståndet.
Självhjälp är ett viktigt steg för att hantera och minska symtomen för hetsätningsstörning. Här är några strategier och tips som kan vara till hjälp.
Ta tid på dig att tugga maten ordentligt och smaka på varje tugga. Det kan hjälpa dig att känna igen kroppens signaler om mättnad.
Undvik distraktioner som TV eller scrollande på telefonen när du äter. Genom att vara uppmärksam på maten kan du bättre känna igen när du är mätt.
För dagbok över dina matvanor och notera känslorna du upplever innan du börjar äta. Det kan hjälpa dig att identifiera och hantera känslomässiga triggers.
Undvik situationer eller platser där du ofta hetsäter, eller försök att förändra din rutin i dessa situationer.
Ät regelbundna måltider och mellanmål för att undvika att bli för hungrig, vilket kan leda till hetsätning.
Försök att inkludera en bra balans av protein, kolhydrater och fett i dina måltider för att hålla dig mätt längre.
Hitta andra sätt att hantera stress eller negativa känslor, som att gå en promenad, läsa en bok, träna eller meditera.
Prova avslappningsövningar som meditation eller yoga för att minska stress och ångest.
Dela dina känslor och erfarenheter med en vän, familjemedlem eller en stödgrupp. Att prata om dina upplevelser kan minska känslan av isolering och skam.
Ibland behövs professionell hjälp för att komma vidare. Sök stöd från en ätstörningsklinik eller terapeut, dietist eller läkare.
Under en utredning genomför en läkare eller psykiater intervjuer för att samla in information om personens ätmönster, känslomässiga tillstånd och allmänna hälsa. Det frågas bland annat om frekvens och mängd av hetsätningsepisoder samt känslor före, under och efter hetsätning.
Vårdgivaren använder sig av diagnostiska kriterier för att avgöra om personen uppfyller kriterierna för hetsätningsstörning. Om kriterierna uppfylls är de vanligaste behandlingsformerna psykoterapi eller psykologisk behandling. Antidepressiva mediciner används ibland som ett komplement i behandlingen.