Äldre personer är mer benägna att utveckla tillståndet eftersom brosket gradvis kan försämras och förlora sin förmåga att reparera sig själv. Risken för höftledsartros ökar därmed med åldern, framförallt för personer över 45 år. Yrken eller aktiviteter som innebär tunga lyft eller hög stress på höftlederna kan bidra till tidigare och mer uttalad artros. Ärftlighet spelar också en roll i utvecklingen av artros.
Personer med familjehistorik av problematiken kan ha högre risk att utveckla tillståndet. Tidigare skador på höftleden såsom benbrott som direkt påverkar höftleden kan öka risken. Övervikt ökar belastningen på höftlederna, vilket kan påskynda nedbrytningen av brosk.
Smärta det första och mest framträdande symtomet. Smärtan kan kännas i själva höftleden, i ljumsken, låret eller till och med ner till knäet och förvärras med aktivitet och lindras med vila. Personer med höftartros upplever stelhet i höften, särskilt efter perioder av inaktivitet som att sitta stilla länge eller direkt på morgonen.
Artrosen kan göra det svårt att utföra vanliga rörelser som att böja sig, sitta ner eller gå i trappor. Rörelseomfånget i höften blir gradvis mer begränsat. Inflammation i ledkapseln kan orsaka svullnad runt höften, vilket gör området känsligt och ömt. På grund av smärta och stelhet kan personer med höftledsartros utveckla en haltning när de går.
Det är fördelaktigt att upprätthålla höftens muskelstyrka och rörlighet, gärna med dessa övningar och aktiviteter.
Cykling är ett bra sätt att öka höftens rörlighet utan att belasta lederna för mycket. Det hjälper till att hålla lederna rörliga och stärker benmusklerna.
Vatten ger ett naturligt motstånd och minskar belastningen på lederna, vilket gör simning och vattengymnastik till bra alternativ för att öka styrka och flexibilitet.
Regelbundna promenader på platt terräng är ett bra sätt att bibehålla rörligheten i höften. Använd bekväma skor och håll en jämn, men inte alltför intensiv takt.
Övningar som benpress och knäböj med lätt belastning kan hjälpa till att bygga muskler runt höften. Använd lätta vikter eller bara kroppsvikt och undvik djupa böjningar.
Att regelbundet stretcha musklerna i och runt höften kan hjälpa till att öka flexibiliteten och minska stelheten.
Många övningar inom yoga och pilates fokuserar på flexibilitet, styrka och balans. Fokusera gärna lite extra på positioner och rörelser som är skonsamma för höften.
Att stärka bålen kan hjälpa till att minska belastningen på höften genom att förbättra din kroppshållning och rörelsemönster. Övningar som plankan och lätta rygglyft kan vara hjälpsamma.
När du har höftartros är det viktigt att hantera dina aktiviteter för att minska belastningen på höftleden.
Att lyfta tunga föremål kan belasta höftleden onödigt mycket. Om du verkligen behöver lyfta tungt: försök att använda korrekt teknik genom att böja på knäna och hålla föremålet nära kroppen.
Djupa knäböj kan öka trycket på höftleden, vilket kan förvärra smärtan. Det är bättre att undvika djupa knäböj eller att justera dem så att du inte böjer dig djupare än en lätt böjning. Att sitta för länge i en position kan göra att höftleden blir stel och öm när du reser dig. Försök att ta regelbundna pauser för att stå upp och röra på dig lite för att hålla höften flexibel.
Även rörelser som innebär att vrida kroppen medan fötterna är stilla på marken kan öka stressen på höftleden. Att vrida eller vända sig plötsligt, särskilt när du bär vikt, bör undvikas.
Högintensiva träningsformer (exempelvis intervallträning i löparspåret) kan förvärra smärtan och förstöra det redan skadade brosket. Det är bättre att välja lågintensiv så som simning eller cykling då det är skonsammare för lederna.
Du kan gå på en undersökning där en fysioterapeut eller läkare bedömer rörligheten i höftleden, närvaro av smärta vid rörelse och eventuella tecken på svullnad. Höftens stabilitet och styrka kommer att undersökas och du kan få utföra specifika tester för att utesluta andra möjliga orsaker till höftsmärtan.
Operation av höftledsartros, oftast i form av en höftledsprotesoperation (höftplastik) är ett kirurgiskt ingrepp som syftar till att ersätta den skadade höftleden med en artificiell led. Höftleden ersätts med en konstgjord kula och skål, vanligtvis i metall och plast. Ingreppet är en effektiv lösning för personer som upplever svår smärta och begränsad rörlighet. Nio av tio proteser håller livet ut. Ungefär var tionde ny höftled får någon gång opereras om.
Kirurgen gör ett snitt på sidan av höften för att komma åt höftleden. Det skadade brosket och en del av benet från både höftkulan och höftskålen tas bort. Höftkulan är den övre delen av lårbenshuvudet, och höftskålen är den del av bäckenet som bildar ledhålan. En metallstam med ett klot på toppen (som ersättning för höftkulan) förs in i lårbensskaftet. En ny skål som ersätter den gamla höftskålen placeras i bäckenbenet. Efter att protesdelarna är på plats sys snittet igen.
Efter operationen kan du uppleva svullnad och det är inte ovanligt att svullnaden förflyttar sig ned till knäet. Ibland så långt ner som fotknölarna. Denna initiala svullnad tar ofta 1–2 månader att bli av med. Andra vanliga symtom efter operationen är stelhet efter att du suttit still ett tag, framförallt när du reser dig och tar de första stegen. Du kan också höra klickljud från höften den första tiden.
En av de mest påtagliga förbättringarna efter en operation där en höftprotes sätts in är en betydande minskning av smärta, redan de första månaderna. Det blir enklare att utföra vardagliga aktiviteter som att promenera, gå i trappor och att böja sig. Med minskad smärta och förbättrad rörlighet kan patienterna återgå till ett mer aktivt och självständigt liv, vilket ökar livskvaliteten.
Tänk på att följa det rehabiliteringsprogram som du får. Det är avgörande för att maximera återhämtningen och resultaten av operationen. Det kan exempelvis inkludera fysioterapi och regelbundna övningar hemma. Det kan också bli aktuellt med regelbundna uppföljningsbesök hos läkaren för att övervaka protesens tillstånd och höftens funktion över tid.
