Analfissur
Om sidan
- Publicerad
- 2024-02-22
- Senast ändrat
- 2026-03-24
En analfissur är en liten spricka i slemhinnan kring ändtarmsöppningen. En analfissur uppstår oftast i samband med hård avföring och kan orsaka smärta och blödning i samband med toalettbesök. Smärtan kan ge upphov till kramptillstånd i slutmuskeln som gör att sprickan läker sämre eller inte alls.
Analfissurer är vanliga och kan drabba personer i alla åldrar, men är särskilt vanligt hos yngre vuxna. De flesta sprickor i ändtarmen läker av sig själv, men i vissa fall krävs behandling.
En analfissur uppstår oftast på grund av att slemhinnan i ändtarmsöppningen tänjs ut mer än den klarar. Vanliga orsaker är hård och trög avföring, långvarig förstoppning eller återkommande diarréer. Tillståndet kan också utvecklas efter en förlossning eller vid tillstånd som gör tarmslemhinnan mer sårbar, till exempel inflammatoriska tarmsjukdomar.
När en spricka i ändtarmen väl har uppstått kan den kringliggande muskulaturen börja krampa, vilket försvårar blodcirkulationen och gör att läkningen tar längre tid.
En analfissur kan ge flera olika besvär. Vanliga symtom är:
Behandlingen av analfissur beror på hur länge symtomen har funnits och hur besvärliga de är. Behandlingen går ut på att häva kramptillståndet, lindra smärta, underlätta läkningen och minska risken för att sprickan återkommer.
Många fissurer kan läka med egenvård. Det är viktigt att hålla avföringen mjuk och regelbunden. Detta kan uppnås genom att dricka tillräckligt med vätska, äta fiberrik kost och röra på sig regelbundet. Vid behov kan receptfria bulkmedel eller milt laxerande preparat användas.
Om egenvård inte hjälper kan vården erbjuda olika behandlingar för att läka sår vid analöppningen. Vanligtvis används läkemedel i form av salvor eller stolpiller som får slutmuskeln att slappna av kan underlätta läkningen. I vissa fall används behandlingar som påverkar nerver eller muskler i området.
En PTNS-behandling innebär att svaga elektriska impulser ges via en tunn nål vid fotleden. Impulserna påverkar nervsignaler som reglerar bäckenbotten och ändtarmens funktion, vilket kan bidra till att minska muskelspänningar och ge bättre förutsättningar för att sprickan ska läka.
När andra behandlingar inte ger tillräcklig effekt kan injektion av botulinumtoxin övervägas. Injektionen får muskeln att tillfälligt slappna av. I svårare eller mer långvariga fall kan det bli aktuellt med en operation för att ett sår vid analöppningen ska läka. Via ett litet snitt skär man då av några fibrer i slutmuskeln för att minska spänningen och förbättra blodcirkulationen.
Du bör kontakta vården om smärtan är kraftig, om du ser blod i avföringen vid upprepade tillfällen eller om egenvård inte har hjälpt efter några veckor. Det är också bra att söka vård om du har återkommande problem eller om du har andra symtom från mage och tarm. I vissa fall kan liknande symtom bero på andra tillstånd, och därför är det viktigt att få en korrekt bedömning.