Aleris Gynekologi
Klimakteriet är en naturlig del av åldrandet och innebär att kroppens hormonproduktion förändras. För många kvinnor innebär perioden övergången från fertil ålder till att menstruationen upphör. Klimakteriet kan ge symtom som påverkar både den fysiska och mentala hälsan, men det finns flera sätt att lindra besvären och få stöd
Här hittar du svar på de vanligaste frågorna vi får om klimakteriet.
Klimakteriet är den period i livet då äggstockarnas funktion gradvis avtar och östrogennivåerna sjunker. Det leder till att menstruationen först blir oregelbunden och så småningom upphör. Den sista menstruationen kallas för menopaus och inträffar vanligtvis mellan 45 och 55 års ålder. Tiden före och efter menopausen kan sträcka sig över flera år.
Klimakteriet delas ofta in i tre faser:
Tidiga tecken på att klimakteriet har börjat kan vara förändringar i menscykeln – mensen kommer tätare eller glesare, blir rikligare eller mer sparsam. Samtidigt kan kroppen reagera på hormonförändringen med symtom som du kanske inte direkt kopplar till klimakteriet. Det kan till exempel handla om trötthet, oro, minskad sexlust eller koncentrationssvårigheter.
För vissa är symtomen milda och övergående, för andra är de mer långdragna och påtagliga.
Östrogen har en bred påverkan på kroppen. När nivåerna sjunker under klimakteriet märks det i hela kroppen – inte bara i underlivet och livmodern, utan även i hjärnan, skelettet, hudens elasticitet och kroppens temperaturreglering påverkas. Därför kan besvären skilja sig mycket mellan olika personer, både till antal och intensitet. Vissa får flera symtom samtidigt medan andra knappt märker av övergången.
En av de vanligaste upplevelserna under klimakteriet är vallningar. De yttrar sig som en plötslig känsla av värme i överkroppen, ofta följt av svettningar och rodnad i ansiktet. Vallningarna varar vanligtvis några minuter och kan komma både dagtid och nattetid. Nattliga värmevallningar kan störa sömnen och leda till att man känner sig trött under dagen.
Hormonförändringar kan påverka signalsubstanser i hjärnan och ge humörsvängningar, oro och känslor av nedstämdhet. Det är inte ovanligt att känna sig mer känslig eller låg under klimakteriet, även om det inte finns någon tydlig yttre orsak.
Det är vanligt att uppleva sömnproblem och detta kan ha både fysiska och psykiska orsaker. Värmevallningar på natten, ångest eller svårigheter att varva ner kan göra det svårt att somna eller leda till att man vaknar mycket under natten. Sömnbesvär påverkar ofta orken och koncentrationen under dagen.
Under klimakteriet är det vanligt att uppleva svängningar i humöret, till exempel oro, nedstämdhet eller lättirritation. Vissa kvinnor märker att de reagerar starkare på hormonförändringar än tidigare. Det gäller särskilt om man haft uttalad PMS eller PMDS tidigare i livet – tillstånden kan förvärras eller förändras under övergångsåldern. Det kan även upplevas som att symptomen kommer tätare, eftersom menstruationen är oregelbunden.
När östrogennivåerna sjunker kan slemhinnorna bli torrare, framför allt i underlivet där det kan ge upphov till klåda, irritation, sveda eller smärta vid samlag. Även slemhinnorna i ögonen, munnen och luftvägarna kan bli torrare och leda till skav, heshet eller hosta.
Molande värk i nedre delen av buken kan förekomma, även efter att ägglossningen har upphört. Smärtan kan bero på hormonförändringar men bör alltid utredas om den är ihållande, för att utesluta andra orsaker.
Tunna slemhinnor i urinvägarna kan orsaka sveda, trängningar och ökad känslighet. Vissa kvinnor får återkommande urinvägsinfektioner under klimakteriet, ibland utan tydliga symtom. Det kan också bli svårare att hålla tätt vid ansträngning eller plötsliga behov.
Hur man behandlar klimakteriebesvär beror på vilka besvär du har och hur de påverkar dig. Många upplever att symtomen lindras över tid, men om de påverkar livskvaliteten finns det flera insatser som kan hjälpa, till exempel:
En del klimakteriebesvär kan lindras med ganska enkla förändringar i vardagen. Det handlar inte om att göra allt på en gång, men att hitta det som fungerar för just dig kan göra skillnad.
Om symtomen påverkar din vardag, sömn eller ditt psykiska välbefinnande kan det vara läge att kontakta vården. Det gäller även om du har kraftiga blödningar, långdragna mellanblödningar eller smärtor i underlivet. Du kan få hjälp att ta reda på om du är i klimakteriet och erbjudas behandling utifrån dina besvär.
På Aleris kan du få träffa en gynekolog med särskild kunskap om klimakteriet. Vid ett besök görs en individuell bedömning där du får beskriva dina symtom och hur de påverkar dig. Gynekologen kan vid behov ta hormonprover, utesluta andra orsaker till dina besvär och föreslå behandling.
Klimakteriet är en naturlig fas i alla kvinnors liv och inträffar vanligtvis mellan 45 och 55 års ålder. Genomsnittsåldern för den sista menstruationen (menopaus) är 52–53 år.
Vanliga symtom är värmevallningar, svettningar på natten, humörsvängningar, sömnproblem, viktökning och torra slemhinnor. Men det finns många olika mer eller mindre vanliga symtom. Vissa upplever till exempel försämrat minne eller koncentrationssvårigheter.
Klimakteriet varar i genomsnitt mellan fyra och tio år, inklusive perioden som kallas förklimakteriet, eller perimenopaus (det vill säga åren innan menstruationen upphör helt). Symtomen kan kvarstå efter menopausen, men de avtar ofta med tiden.
Ja, det är fortfarande möjligt att bli gravid under förklimakteriet, även om fertiliteten är nedsatt. Om du inte vill bli gravid bör du använda preventivmedel tills det har gått minst ett år efter din sista menstruation.
För de allra flesta kvinnor är hormonbehandling säker. Behandlingen bör inledas hos friska kvinnor innan 60 års ålder eller ges till friska kvinnor som haft sin sista menstruation för mindre än tio år sedan. Många kvinnor som använder så kallad HRT får en förbättrad livskvalitet. Vissa kvinnor bör dock undvika HRT, så det är viktigt att rådfråga en läkare eller gynekolog för professionell vägledning.
Många kvinnor upplever viktökning under klimakteriet på grund av hormonella förändringar, långsammare ämnesomsättning och förändringar i kroppssammansättningen. Regelbunden fysisk aktivitet och en balanserad kost kan hjälpa.
Många kvinnor upplever förändringar i sexlivet, såsom minskad sexlust och vaginal torrhet. Detta kan behandlas med återfuktande krämer, vaginala östrogener eller andra behandlingar. Om du har en partner är det bra att ha en öppen kommunikation kring detta.
Efter klimakteriet ökar risken för osteoporos (benskörhet) och hjärt-kärlsjukdomar på grund av de lägre östrogennivåerna. Det är viktigt att få i sig tillräckligt med kalcium och D-vitamin och träna regelbundet. Det kan vara en rekommendation att genomgå regelbundna hälsoundersökningar.